Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 66. Societetslif på Skagersbrunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
729
— Robinson Crusoe! utropade någon spefullt.
— Sedan öfvertäcktes golfvet med granris, hvaröfver
halmkärfven utbreddes, och en präktig brasa upptändes i den bofälliga
spiseln.
— Tänk, om hela huset tagit eld!
— Ja, man skulle verkligen kunnat befara det; men allt
gick dock lyckligt.
— Det hade kunnat bli en väldig skogsbrand af denna
brasa.
— Ja, hade olyckan varit framme så — — men vi hade
då ej långt till sjön, och hade elden synts vilja fatta i väggarne
af huset, så hade vi genast släckt densamma. —
— Naturligtvis!
— Under det att vi sysslat med hvad jag nu omtalat, hade
hvarje dagsstrimma försvunnit och septembernatten hade insvept
allt i ett ogenomträngligt mörker.
— Just gastatid!
— Hu!
— Snart var vår aftonmåltid färdig, jaktflaskorna gingo
omkring och vi funno oss oändligen väl.
När vi ätit samt ännu en gång förvissat oss om, att våra
bössor voro i vederbörligt skick, utsträckte vi oss på vår
halmbädd, sedan vi likväl kommit öfverens om, att en i sänder af oss
skulle hålla sig vaken, i fall någon oro skulle förspörjas i det
fientliga lägret.
— Ni voro allt litet ”haja” af er ändå, medgif det, doktor!
sade grefvinnan Malin Stålsko och hytte med fingret.
— Nej, för ingen del: men saken var den, att vi icke
fullt vågade lita på våra allierade, bonden och hans dräng,
emedan de antingen lätt skulle kunna somna från hela äfventyret
eller, om de märkte något, af rädsla underlåta att väcka oss och
vederbörligen inrapportera förhållandet.
— Nåja, det skulle man ju lätt kunna tänka sig.
— Det blef min lott att först vaka.
— Gratulerar!
— För att fördrifva tiden samspråkade jag med bonden,
hvilken för att styrka sin mening om troll och gastar började en
berättelse, som snart ådrog sig de andras uppmärksamhet och
förjagade sömnen från deras ögon.
— En spökhistoria!
— Här på detta ställe och i detta nu ödelagda hus, där vi
tagit in för natten, bodde i flera år ett beskedligt folk, sade
han. Mannen och hustrun hade gift sig utan att äga det minsta;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
