Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 66. Societetslif på Skagersbrunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
731
— Att ni vågade gå ifrån hvarandra.
— Fortfor oljudet?
— Ja.
— Jag skulle ha blifvit vettskrämd.
— Skriket, eller rättare sagdt det förfärliga tjutet, fortfor
i korta repriser; men genljudet i den mörka och djupa skogen
var så förvillande, att det rent af var omöjligt att afgöra,
hvarifrån tjutet kom.
— Hvilken fasa!
— Jag trefvade mig fram mellan träden, till dess att jag
snärjde in mig i ett snår, så att jag hvarken kunde komma fram
eller tillbaka.
— Just en treflig situation.
— Trodde inte doktorn, att doktorn fastnat i gastens klor?
— Nej, den tanken kom ej för mig.
— Men nog bröt väl ändå kallsvetten fram på doktorns
panna?
— Därtill vill jag inte neka.
— Hvad tog doktorn sig till i titt dilemma?
— Jo, jag ansträngde mig till det yttersta för att kunna
uppfatta något ljud, hvilket skulle kunna upplysa mig om åt
hvilket håll mina jaktkamrater styrt sin kosa.
— Lyckades det?
— Nej.
— Rysligt!
— Jag förnam ingenting annat än det oupphörligen fortfarande
hemska och ohyggliga tjutet blandadt med nattvindens
susande i de höga trädtopparne.
— Doktorn längtade allt efter dagsljuset?
— Därtill vill jag inte neka.
— Det var allt en hemsk situation, som doktorn kommit i!
— Ja, där stod jag ensam och, som jag tyckte, omgifven
af mörkrets alla makter.
— Jag skulle mistat förståndet.
— Ehuru jag visst icke var rädd, var mitt sinne likväl i
sådan spänning, att jag var föga skicklig att med tillbörligt lugn
begrunda och tillfredsställande förklara det uppträde, till hvilket
jag var vittne.
— Därom är sannerligen ingenting att säga.
— Plötsligen såg jag en blixt och hörde en knall, som
hundrafaldt upprepades af de kringliggande bergens eko.
— Hu!
— Verkan af skottet var underbar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
