Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 70. Herrskapet Hallonskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, det har jag, svarade jag.
— Gå då genast hem och kläd om dig och kom hit igen,
befallde mig patronen.
Jag lydde.
— Det var en hygglig karl, sade Anders.
— När jag kom tillbaka, fortfor Hallonskog, stego vi
tillsamman upp i patronens åkdon och så bar det af till en skola.
Patronen införde mig dit, betalade logis och mat och allt annat
för mig för tre månader.
— En hederspascha! sade Anders.
— Ja, lita på det, sådana karlar, som han var, går det bara
en på dussinet.
— Det har du ta mig tusan rätt i!
— Bland mina skolkamrater fanns äfven en ung, glad, vänlig
och treflig man vid samma ålder som jag.
— Så fick du godt sällskap då.
— Ja, vi blefvo snart goda vänner och han fick lära känna
mina lefnadsöden.
— Var han svensk som du?
— Nej. Hans far var bankir i Bounos Ayres och ägde ett
stort hus med tillhörande vidsträckt trädgård utanför själfva
staden åt Pampas i en förstad.
— Nå, det var ju något för dig.
— En dag, då det led mot slutet af de tre månaderna, för
hvilka det var betaldt för mig i skolan, frågade mig min vän,
om jag hade lust att bli trädgårdsmästare hos hans far. Jag
kunde visserligen icke få mer än femtio dollars i månaden, och
jag måste hålla mig allting själf; men man kunde dock lefva på
summan.
— Nå, då blef du väl, glad?
— Ja visst blef jag det. Genom detta anbud skulle jag
ändtligen få öfvertaga mitt rätta yrke, och jag var nu öfvertygad
om, att jag blott på detta sätt skulle kunna skapa mig en framtid
och — få min Eva. — Men skulden till brädgårdspatronen!
— På mina skrupler däröfver svarade mig min vän, att hans far
nog skulle klarera den saken, och det kunde ju sedan så
småningom dragas af på min lön. — Min dittillsvarande patron blef
visserligen topp tunnor rasande när han fick veta detta, ty han
hade ämnat mig till arbetareförman i sin trädgård, men han måste
slutligen nöja sig med att återfå sina utlagda penningar, som
utgjorde icke mindre än tvåhundra dollars.
— Du fick således trädgårdsmästaresysslan?
— Ja, och sålunda var jag då åter inne i mitt rätta yrke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
