Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 74. Skvaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
827
— Jag menade att du var en — — en — — en —
— Ha, ha, ha!
— Du är bra förarglig! utropade hon nu litet missnöjd,
ehuru den lilla vackra munnen hade svårt att låta bli att visa
ett småleende.
— Säger du det, syster.
— Aldrig har du reda på dig, då jag ber dig uträtta
något åt mig.
— Åhå!
— Tacka vet jag magistern!
Det var Setterlud, som kallades så.
— Det tror jag det! utropade Bernhard.
— Nästa gång, skall jag bedja honom köpa, hvad jag
behöfver hem från Ksrlstad.
Setterlund, som under syskonens vänskapsfulla tvist hade
varit inbegripen i ett samtal med prosten om befordringar och
missiveringar med mera, hvarom de läste i Stiftstidningen,
närmade sig de unga, då han fick höra sitt namn nämnas.
— Bäste magister, började nu den täcka prästdottern
tagande en viktig min på sig.
— Hvarmed kan jag vara till tjänst? sporde han.
— Säg mig uppriktigt, om Bernhard, den styggingen,
verkligen har glömt att köpa garnet åt mig.
— Bästa mamsell Eva, jag kan försäkra, att jag ej vet det
allra ringaste om något garn, svarade Setterlund, under det att
han skänkte henne ett af sina mest smäktande ögonkast.
— Och jag, som skulle ha det till inslag i min väf i morgon,
utropade hon, slående ned de himmelsblå ögonen.
— Jag tror, mamsell blir riktigt ledsen!
— Kan jag annat då?
— Kan jag förekomma det, ty jag vill ej göra någon
människa missnöjd, allra minst er, mamsell, så får jag här visa, att
jag åtminstone ej glömt ert uppdrag, om än er bror varit så
oartig och gjort det.
Han tog upp garnet ur en af sina fickor och visade det.
Eva rodnade, tackade, tog emot garnet och gick. Men i
dörren tog hennes bror fatt på henne och frågade henne, om hon
var ledsen på honom, som, emedan han hade haft så mycket
annat att uträtta i staden, bedt Setterlund att göra uppköpet af
garnet.
Hon smålog vänligt mot brodern och klappade honom på
kinden, hvarvid Setterlund med afundsamma blickar betraktade
dem. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
