Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 75. Blommans fina, sköra stängel sönderbryts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
830
Och se där ur ladugården, hvilka svarta, hvita, rödbruna
och brokiga kor som, föras ut efterföljda af kvinnor, som bära
mjölkbyttor.
— Hvems tur är det i dag att valla korna? frågar en äldre
hustru vändande sig till de öfriga kvinnorna, sedan alla korna
blifvit framfösta till grinden, som stänger vägen till byn. — Är
det inte Petter Månsas?
— Jo, mor Britta, svarar en yngre hustru, och min syster
Ulla får gå.
— Tusan besitta sådant! utropade den sist talande hustruns
man. Jag och min dräng: få då inte mer än en räfserska i dag.
— Nej.
— Ja, ja, lefver jag till våren nästa år, så skall här
bli skifte i byn, så att hvar och en kan få göra sitt, hur han vill.
— Det vore nog bra, förstås.
— Se nu snällt efter korna och fös in dem i storhagen,
Ulla lilla.
— Ja vars, svarade en af flickorna, som nu satte bort sin
räfsa och i stället fattade ett ris, med hvilket hon dref på
boskapen, under det att hon emellanåt kastade längtande blickar
efter det öfriga byfolket, som begaf sig till ängen.
Flickan gick på ängen
Och räfsade hö;
Gossen han sade:
För dig vill jag dö. —
Och det log hon åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
