- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
835

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 75. Blommans fina, sköra stängel sönderbryts

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

835

— Jag läste ju för magistern, för tre år sedan.

— Säger du det? — Ja, ja, jag ser så mycket människor,
att — —

— Det var åt mig, som magistern lämnade Nya testamentet
först i kyrkan det året, emedan han sade, att jag läste snällast
af alla barnen.

— Ah!

— Men si, jag var ej så stor då.

— Det är det, som gjorde, att jag inte kände igen dig.

— Under de två år, som jag varit hos mamma, som hade
undantag vid Stora Högåker, hon som dog i våras, har jag
vuxit duktigt.

— Jag kan nästan tro det, min flicka.

— Nu bor jag återigen hos min syster, som är gift med
Petter Månsson i Sättra by.

— Jaså! Det är lilla Ella hos Petter Månsson?

— Ja.

— Nå jag må säga.

— Nu känner magistern igen mig, tror jag?

— Ja, men du har verkligen vuxit bra.

— Ja, jag har vuxit ur alla mina kläder.

— Det kan jag tro — och hvad du blifvit vacker sedan.

— Så magistern säger.

— Du hade allt anlag för att bli det redan på den tiden
som du gick och läste.

Hon slog ned ögonen.

— Men nu är du ju en riktig skönhet, fortfor magistern.

— Nej, visst inte! opponerade sig flickan.

— Nog vet jag det bättre än du.

— Nå, men om jag vore vacker, så är det inte min
förtjänst.

— Nej, det har du rätt i, sade magistern skrattande åt det
oskuldsfulla i flickans väsen och uppträdande.

— Och att vara vacker är nog inte detsamma som att vara
lycklig, moraliserade flickan.

— Men skönhet bringar ofta lycka.

Flickan såg upp på prästen och sade:

— Då har magistern ändrat tänkesätt.

— Har jag! utropade han förundrad.

— Ja, annat sade magistern, då jag sista gången läste för
honom i prästgården.

— Kan väl vara, kan väl vara, att jag sade något annat,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0835.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free