- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
846

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 76. Spökhistorier i väfkammaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Jag kan uppfostra henne själf.

— Du skall få se, sanna mina ord, att, om du gifter dig
med henne, du, när smekmånaden väl är öfver, kommer att önska,
dig en annan maka, som kunde språka med dig och afhandla
ämnen, hvilka detta enkla naturbarn icke en gång har en aning om
och ännu mindre, kan förstå att resonnera uti.

— Har ingen fara.

— Så säger du nu, ja.

— Och jag kommer alltid att säga så.

— Nej slå du henne ur hågen.

— Det gör jag inte.

— Hon är vacker och god — — —

— God som en ängel och vacker som en sådan.

— Ja, men till din hustru passar hon ej.

— Min käre bror, jag skall tala om för dig, att du pratar
alldeles som en gammal perukstock.

— Jag talar som en vän.

— Som en enfaldig vän då.

— Nej, som en uppriktig.

— Ulla har tusen gånger mera förstånd än mången så kallad
bildad flicka.

— Det är möjligt, men hennes förstånd är icke utveckladt.

— Det skall bli det.

— Men det tar tid.

— Hör på, min käre herr Setterlund, om Ulla och jag skola
kunna komma att älska hvarandra,så är jag alldeles säker på,
att hon skall kunna både begripa och svara på, hvad jag än må
tala med henne om.

— Det är ju omöjligt.

— Visst inte.

— Du är förblindad af ditt tycke, käre bror.

— Nej, jag vet, hvad jag säger.

— Kärleken är blind, säger man och jag vill tilllägga, att
de kära också äro blinda, sade Setterlund leende.

— Det kan ju hända. Men jag är det i alla händelser inte.

— Jo, det tycks mig så.

— Dessutom skulle Ulla en tid, innan vi gifta oss, få lära
sig hvarjehanda nyttiga saker till förståndets och hjärtats
utbildning.

— Det är godt och väl allt det där, men — —

— Du skall få se, att vi, om vi bli gifta, skola blifva ett
verkligt lyckligt par.

— Till en början ja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0846.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free