Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 80. På nyårsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
890
som hotar med, att de rättnu skola helt och hållet upphöra, sade
kaptensken Hvirfvelbom.
— Ja, kära Beata, sade en af damerna till svar. I forna
dagar såg man på nyårets första förmiddag gatorna här i Stockholm
vimla af andtrutna kavaljerer klädda i sin högtidsskrud,
skyndande från den ena fränden och vännen till den andra för att
hålla ett för tillfället lämpligt tal och för att för besväret få sig
ett glas madeira eller mallaga.
— Ja, vi alla, som varit med från kung Orres tider, sade
kapten Hvirfvelbom på sitt burleska sätt, vi minnas ännu, hur
det för femtio år sedan gick prudentligt och cerimoniöst tillväga
och hur man trippade klädd i chapeau-bas i alnshöga snödrifvor
för att afbörda sig modets fordringar.
Det blef ett godt skratt efter denna tirad.
— Numera, sade grefvinnan Malin Stålsko, då man hvarken
frågar efter Gud eller människor, vårdar man sig knappt att gå
utom dörren för nyårsdagens skull, utan man skickar i stället en
dräng kring med sina visitkort, hvilka, om de än icke kunna
hålla tal, åtminstone få anses mena så mycket mer.
— Hvad hafva då de arma nyårsvisiterna förbrutit, eftersom
de blifvit så hårdt tillbakaskjutna från den stora världens
kretsar? frågade grefvinnan Louise Lohufvud.
— Hafva de blandat sig i politiken, eller hafva de burit
sig allt för gammalmodigt åt, hafva de, kort sagdt, på något sätt
dummat sig? inföll fru Waldenberg undrande.
— Jag vet inte.
— Men det vissa är emellertid, att de hafva delat samma
öde som stångpiskor, hyrkusk-kajsor, galaspektakler och
urberlocker, klagade grefvinnan Malin.
— Ja, de äro redan så godt som en tradition och de flesta
människor skola rättnu till och med hafva glömt bort, hvad de
voro.
— Vi hafva i stället fått i främsta rummet visitkort, såsom
grefvinnan Stålsko sade och vidare ryska droskor, dramatiskt-musikaliska
soaréer, hällor under pantalongerna, skottska schalar,
kammarjunkare och stearinljus, sade häradshöfding Waldenberg,
ganska komiskt, såsom det ofta var hans vana att tala.
— Nästan den enda, som håller i med sina nyårsvisiter, är
den beskedliga almanackan.
— Den aktningsvärda almanackan, om jag får be.
— Ja, liksom fordomdags infinner den sig ännu så punktligt
hos sina tusentals gamla kunder vid årets början för att
önska dem allt möjligt godt, hälsan först och främst och för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
