- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
909

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 81. Grefvinnan Malin Stålsko säljer Vänersholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

909

— Det vill jag lofva.

— Hon var rädd om mig.

— Ja, helst skulle hon den tiden allt hafva velat sätta dig
i glasskåp.

— Jag nästan tror det.

— Mins du, hur försiktig hon var, när jag ändtligen fått
tillåtelse att besöka dig.

— Tror jag det.

— Hon skulle alltid sitta mellan oss.

— Ja, hon var ett perpetuum mobile, som förflyttade sig
efter oss, hvart vi togo vägen.

— Och så första gången då vi föllo i hvarandras armar!

— Att inte Tilda fick slag, det var verkligen
märkvärdigt.

— Min vackra ”Sol i Karlstad!”

— Nej, stopp! utropade Jerker. Det finnes blott en sol i
Karlstad, och det är Elsa Lohufvud, som hon nu heter. Stjärnor
kunna väl finnas, men blott en sol, och den solen heter
Elsa.

— Hvar och en håller på sin, sade Axel Lejonman leende.
Men min sol heter Adèle.

— Baronens sol, må heta, hvad den vill, men ”Solen i Karlstad”
heter Elsa, det är så visst, som att jag heter Jerker!

— Jag är nöjd med att vara din sol, käre Axel, sade
friherrinnan Lejonman, ooh jag sträfvar ej efter att vara någon sol
i Karlstad, tillade hon leende.

— Jag är också nöjd med att kalla dig för min sol, dyra
Adèle, inföll Axel Lejonman smeksamt. —

Klockklang hördes nu. Det var någon åkande, som kom,
och man borde gå åt sidan af gatan för att lämna den åkande
passage.

Det var Ludvig Lohufvud, som kom tillbaka till Karlstad
från Stora Högåker.

— Redan tillbaka! utropade Jerker och hälsade på grefven.

— Ja, svarade denne och hoppade ur släden. Det var
alldeles öde och tomt på Stora Högåker.

— Såå!

— Hvar äro de då?

— De lära vara i Stockholm och jula hos grefvinnan Malin
Stålsko.

— Jaså, hon bor i Stockholm nu? Jag trodde, att hon
bodde på sitt vackra Vänersholm liksom förr i tiden, då grefven,
hennes man, lefde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0909.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free