Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En solens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid liksom en gyllene glans om hans fingerspetsar,
ty det var som om han dragit till sig guldet med
magnetisk kraft. Men han spelade icke för guldets
skull utan för spelets egen. Det var ett manligt spel,
samma hårda duster, samma bistra sätt att ta och
ge som hos äventyrarna av hans eget blod och
halva Europas och den övriga världens blod, och
det var en präktig lek; men över och bortom
alltsammans låg dock hans kärlek till allt det andra
som utgör Söderhavsfararens liv — doften från
korallreven, de spegelblanka lagunernas ändlösa,
tjusande grupper av låga korallskär, de bländande
soluppgångarna i brutala färger, fördelade med
regellös sinnrikhet, de palmkrönta små holmarna
svävande över turkosblå djup, passadvindarnas mustiga
vin, de regelbundna, vittoppiga vågornas stigande
och fallande, det gungande däcket under fötterna
och den spända segelduken ovanför ens huvud;
Polynesiens blomsterprydda, guldglänsande män och
flickor, halvt barn och halvt gudar, och till och
med Melanesiens tjutande vildar, huvudjägare och
människoätare, halvt djävlar och alltigenom djur.
Han, solens älsklingsbarn, mannen med många
millioner, aktade alltså icke för rov att av idel
kraftövermått och livslust utkämpa en dust med Harrison
J. Griffiths om en ynklig liten summa. Det var hans
nyck, hans nöje, ett sätt att ge uttryck åt sitt eget
jag och den solvärme som strömmade genom
honom. Det var ett upptåg, ett skämt, ett problem,
en liten lek där han riskerade livet bara för lekens
glädje.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
