Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hur Aloysius Pankburn blev karl igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten Grief som sökte mig då jag var ute. Nej, jag
är inte drucken. Och jag har inte förkylt mig heller.
Det är inte av köld jag darrar. Lavina har bara
bestått mig med två glas i dag. Jag är alldeles
hjärtskrämd, det är hela saken, och jag skulle just
till att börja se syner, då jag inte kunde finna
landgången. Jag vore mycket tacksam, om ni ville ta
mig med er ner i kajutan. Ni är den ende som har
svarat på min annons.»
Han darrade ömkligt i den varma nattluften, och
nere i kajutan, innan han fick en handduk, lagade
Grief så att han fick sig ett halvt glas whisky.
»Sjung ut nu», sade Grief, då han hade fått på sin
gäst en skjorta och ett par simbyxor. »Vad är
meningen med er annons? Det kan ni tala om för
mig nu.»
Pankburn tittade på whiskyflaskan, men Grief
skakade på huvudet.
»Nåja, kapten . .. fastän jag bedyrar vid den smula
heder jag har kvar, att jag inte är drucken — inte
det ringaste. Och vad jag ämnar berätta er är
sant, och jag skall tala om det i största korthet, ty
jag förstår att ni är en handlingens och affärernas
man. Och er fysik är kraftig. För er har spriten
aldrig varit en million smådjävlar som ha gnagt
på varenda cell. Ni har aldrig varit i helvetet.
Jag är där nu: Jag håller på att brinna upp. Hör
på nu.
»Min mor lever. Hon är engelska. Jag är född
i Australien. Jag har fått min utbildning vid
Yale-universitetet. Jag är filosofie doktor, men ändå du-
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
