Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i land och Notutu kastade sina ögon på honom.
Jag antar att de gåvo varandra ömma ögonkast,
båda två. Innan man visste ordet av, hade hon
satt en krans av något slags vita blommor på hans
huvud, och om fem minuter kilade de i väg nedåt
stranden som ett par barnungar, skrattande och
hand i hand. — Jag hoppas han har sprängt bort
det stora korallflaket ur rännan. Jag måste alltid
varpa för att snåla mig förbi där.»
»Fortsätt med historien», uppmanade Brown.
»Det är inte mera. Det var förbi med honom.
Han blev gift samma kväll. Kom aldrig ombord
igen. Jag sökte upp honom följande dag. Träffade
honom i en halmhydda i buskskogen, barbent som
en vit vilde, behängd med blommor och krafs och
knäppande på en gitarr. Han fick en min som en
trilsk åsna. Sa’ till mig att skicka i land hans saker.
Jag svarade att jag gjorde så fan heller. Det var
alltihop. Ni får se henne i morgon. De ha tre
ungar nu — härliga små satungar. Jag har med
mig en fonograf åt honom och inemot en million
skivor.»
»Ni gjorde honom alltså till handelsombud ?» frå
gade styrmannen Grief.
»Ja, vad annat kunde jag göra? Fuatino är en
kärleksö, och Pilsach är begiven på kärlek. Och så
känner han infödingarna — han är en av de bästa
agenter jag har eller någonsin har haft. Han är
pålitlig. Ja, ni får göra hans bekantskap i morgon.»
»Hör på, unge man», brummade kapten Glass i
hotande ton till sin styrman. »Är ni romanesk ? För
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
