Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
franska hotellet i Papeete för två år sedan. Alla
kallade er Harläpp.»
Mannen nickade häftigt.
»Nu är jag kock på Valetta», sade han, och
spot-ten rök om hans mun medan han utkämpade en
fruktansvärd dust med sitt lyte. »Jag känner er.
Jag såg er vid »Mariposas» ankarplats. Ni är
kapten Grief, och ni skall rädda mig. De där
människorna äro djävlar. De dödade kapten Dupuy.
Mig läto de döda halva besättningen. Två sköto
de ner från tvärsalningen. De övriga sköto de i
vattnet. Jag känner dem alla. De ha stulit flickorna
från Huahine. De ökade till sin styrka med fångar
från Noumea. De plundrade köpmännen på Nya
Hebriderna. De dödade handelsmannen i Vanikori
och rövade två kvinnor där. De ...»
Men Grief hörde ej längre på. Mellan träden, från
hamnen, hördes gevärsskott och han gav sig av på
språng ner till stranden. Pirater från Tahiti och
straffångar från Nya Caledonien! Ett snyggt följe
av desperados som just nu höll på att angripa hans
skonare! Harläpp följde efter, alltjämt spottande
och sluddrande fram sin berättelse om de vita
djävlarnas bedrifter.
Skjutandet upphörde lika hastigt som det hade
börjat, men Grief fortfor att springa, driven av onda
aningar, tills han vid en krök av vägen mötte
Maurin som kom springande emot honom från stranden.
»Store Broder», flämtade faunen. »Jag kom för
sent. De ha tagit din skonare. Kom! Ty nu söka
de efter dig.»
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
