Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De båda simmarna styrde kurs åt vänster, på sidan
om den uppbringade skonaren. Ombord avlöstes
psalmen av skratt och sång, sedan började
fono-grafen igen. Grief smålog sarkastiskt, då »Stråla,
milda ljus», så föga i harmoni med stundens
situation, svävade ut över det mörka vattnet.
»Vi måste ge oss in i rännan och stiga i land vid
Stora Klippan», viskade Mauriri. »Djävlarna äro
herrar över slätten. Hör!»
Ett halvt dussin gevärsskott med oregelbundna
mellanrum bekräftade att Brown ännu höll stånd på
Klippan och att piraterna hade besatt den smala
halvön.
En timme därefter summo de i Stora Klippans
bistra skugga. Mauriri, som letade sig fram på
känn, steg i land i en klyfta, uppför vilken de
klättrade hundra fot till en smal klippavsats.
»Stanna här», sade Mauriri. »Jag går till Brown.
Jag kommer tillbaka i morgon bittida.»
»Jag följer med dig, Broder», sade Grief.
Mauriri skrattade i mörkret.
»Ej ens du, Store Broder, kan göra detta. Jag
är Getmänniskan, och ingen annan än jag på hela
Fuatino kan klättra över Stora Klippan nattetid.
För resten är det första gången som till och med
jag nu gör det. Räck ut handen. Känner du? Det
är här Pilsachs dynamit ligger gömd. Eigg tätt
intill bergs väggen så kan du sova utan att ramla
ner. Nu går jag.»
Och högt över de dånande bränningarna, på en
smal klippavsats bredvid en ton dynamit, tänkte
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
