Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gyckelmakarna på Nya Gibbon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hustru. I två dagar och nätter hade hon hängt vid
ena armen i solen. Vi skuro ner henne, men hon
dog ändå. Tre andra kvinnor stodo i rinnande
vatten upp till halsen. Alla deras ben voro
sönderslagna och deras leder krossade. Därigenom antar man
att de bli mörare att äta. De levde ännu. De voro
märkvärdigt sega. En kvinna, den äldsta, stod ut
i nära tio dagar. Nå, det var ett prov på Kohos’
diet. Inte underligt att han är ett vilddjur. Hur ni
någonsin fick honom tam, är alltjämt en gåta för
oss.»
»Jag vill inte precis kalla honom tam», svarade
Grief. »Men ibland kommer han in och äter ur
handen.»
»Det är mer än vi kunde åstadkomma med våra
kryssare. Varken tyskar eller engelsmän kunde
någonsin få bukt med honom. Ni var den förste.»
»Nej, Mc Tavish var den förste», invände Grief.
»Ja visst, jag kommer ihåg honom — den lille
hoptorkade skotten.» Wallenstein läppjade på sin
whisky. »Han kallas Orostillaren, inte sant?»
Grief nickade.
»Och det påstås att den lön ni betalar till honom
är större än min eller engelska regeringsombudets?»
»Det är den visst», medgav Grief. »Ser ni — ja,
ta inte illa upp — han är verkligen värd en stor
lön. Han är till hands överallt där det är oro å
färde. Han är en klok karl. Det var han som lagade
så att jag fick fast fot på Nya Gibbon. Han är nere
på Malaita nu och sätter i gång ett plantage åt
mig.»
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
