Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gyckelmakarna på Nya Gibbon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raskt, men då han gick över verandan och steg in
i rummet, var hans gång långsam och värdig. Han
slog sig ned och åsåg rengöringen av revolvern.
Fastän mun, läppar och tunga brände som eld,
förrådde han det ej med en min. Efter fem minuter
sade han:
»Rom godt. Mig ticka om rom.»
Wallenstein smålog och skakade på huvudet, men
så väckte hans onda genius idén till vad som skulle
bli hans sista gyckel med en inföding. Likheten
mellan de båda buteljerna var den verkliga
anledningen till påhittet. Han lade sina revolverdelar på
bordet och blandade till en grogg åt sig. Där han
stod mellan Koho och bordet kunde han lätt byta
ut de båda buteljerna. Han tömde sitt glas,
låtsade som om han sökte något och lämnade
rummet. Utifrån hörde han ett spottande och hostande;
men då han kom tillbaka, satt den gamle hövdingen
i samma ställning som förut. Men linimentet i
buteljen hade sjunkit ihop och var ännu i gungande
rörelse.
Koho steg upp, klappade i händerna, och då
husdrängen visade sig, tecknade han att han ville ha
sin bössa. Gossen hämtade vapnet och gick, som
bruket föreskrev, före gästen nedåt vägen. leke
förr än utanför grinden lämnade han geväret till
dess ägare. Småskrattande för sig själv såg
Wallenstein den gamle hövdingen linka utför
strandsluttningen åt floden till.
Några minuter därefter, då han höll på att sätta
ihop sin revolver igen, hörde han ett avlägset ge-
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
