Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. En natt på Goboto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarar att dess bofasta befolkning är mindre och
de besökande törstigare. Och diskussionen
fortgår i oändlighet, huvudsakligast på grund av den
omständigheten att de disputerande ej leva
tillräckligt länge för att få tvisten avgjord.
Goboto är icke stor. Ön är endast en kvarts mile
i diameter, och där finns ett flottans kolmagasin
(där några ton kol ha legat orörda i tjugu år),
bostäder för en handfull svarta arbetare, en stor
butik med plåttäckta förrådshus och en bungalow
bebodd av förvaltaren och hans båda biträden.
Det är den vita befolkningen. Var tredje man
ligger alltid i feber. Arbetet på Goboto är tungt.
Bolagets politik går ut på att traktera sina kunder
väl, det veta de konkurrerande bolagen, och det
är förvaltarens och biträdenas uppgift att sköta
om trakteringen. Hela året om anlända köpmän och
värvare från långa, torra sjöfärder och
plantageägare från lika avlägsna och torrlagda kuster, som
komma dit med väldigt törstiga strupar. Goboto
är ett paradis för dryckeshjältar, och sedan de ha
fuktat strupen återvända de till sina skonare och
plantager för att sova ruset av sig.
Några av de minst tilltagsna komma ej tillbaka
på sex månader. Men för förvaltaren och hans
biträden existera inga sådana vilotider. De äro
på platsen, och vecka efter vecka, drivna dit av
monsunen eller sydostpassaden, ankra skonare
lastade med copra, elfenbensnötter, pärlemor,
karett-sköldpaddor — och törst.
Det ä* ett mycket träget arbete på Goboto. Där-
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
