Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Solens pilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
»Nå, sannerligen är det inte Cornelius Deasy!»
utbrast han.
»Och det är ju Grief själv, den gamle rackaren»,
lydde svaret på hälsningen, i det de skakade hand
med varandra.
»Om ni vill komma med ombord, har jag litet
fin irländsk tobak.»
Cornelius rätade upp sig och blev stel.
»Går inte för sig, mr Grief. Nu är jag Fulualea.
Man snärjer mig nu inte med artighet som i gamla
dagar. För resten är jag på grund av hans majestät
kung Tulifaus nådiga utnämning finansminister och
överdomare, utom vid vissa tillfällen då kungen
roar sig med att leka med rättvisans vågskål.»
Grief visslade och såg överraskad ut. »Jaså, det
är ni som är Solens pilar.»
»Jag föredrar infödingsspråket», rättade den
andre, »Fulualea, om jag får be. Med tanke på
gamla tider, mr Grief, är det med sorg i hjärtat jag
ber att få göra er ett meddelande. Ni måste betala
lagstadgad importavgift som alla andra
byteshandlare som ha till syfte att plundra de fromsinta
polynesiska vildarna på deras korallöars produkter.
— Var var jag nu? Jo, jag minns. Ni har
över-trädt reglementena. I onda avsikter har ni löpt in
i Fitu-Ivas hamn efter solnedgången utan tända
sidolanternor. Avbryt mig inte. Jag såg det med mina
egna ögon. För den förseelsen dömes ni att plikta
fem pund. Har ni något brännvin? Det är en
svår överträdelse. Det är lättsinnigt att sätta
besättningens liv på spel bara för att spara för en penny
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
