Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Parlays pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem i kajutan och togo reda på vilka de voro.
Gamle Parlay låg på rygg på golvet orörlig och
med tillslutna ögon. De andra två voro hans
ka-nakkusiner. Alla tre voro nakna och blodiga. Den
ene kanakens arm hängde maktlös och avbruten
utmed hans sida. Den andre blödde ymnigt ur
ett fruktansvärt skalpsår.
»Har Narii gjort det där?» frågade Mulhall.
Grief skakade på huvudet. »Nej, det skedde då
han slungades längs däcket och över kappen.»
Plötsligt var det något som upphörde och lämnade
dem i en yrsel av ovisshet. Det var för ögonblicket
svårt att fatta att det ej blåste längre. Vinden
hade blivit avklippt så blixtsnabbt som av ett
svärdshugg. Skonaren rullade och krängde och slet i
sina ankarkättingar med ett rassel som de nu för
första gången kunde höra. För första gången kunde
de också höra vattnet forsa omkring på däck.
Maskinisten vred om propellern i långskeppsriktning och
stoppade maskinen.
»Vi äro på en död punkt», sade Grief. »Det blii
strax annat av. Han kommer att blåsa lika hårdt
som förut.» Han såg på barometern. »29,32», läste
han.
Han kunde ej genast stämma ned rösten som hade
kämpat mot stormen i timtal, och han talade så
högt att det, under tystnaden, gjorde ondt i de
andras öron.
»Alla hans revben äro avbrutna», sade
super-kargen och trevade på Parlays sida. »Ännu andas
han, men han är döende.»
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
