Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Lars Gustafsson died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solidaritet med Tjeckoslovakiens folk. Jan Myrdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solidaritet med Tjeckoslovakiens folk
Jan Myrdal
Det är i dag sju år sedan herrarna i Kreml lät ockupera
Tjeckoslovakien. Det militära överfallet och den följande ockupationen stod i strid
med internationell rätt och ingångna avtal. De ansvariga som beordrade
ockupationen och satte igång sina och sina lydregeringars väpnade
styrkor för ett militärt anfall in över Tjeckoslovakiens gränser mitt under
djupaste fred begick därmed sådana brott som uttryckligen stämplar
dem personligen som krigsförbrytare enligt de normer som allmänt
er-känns som giltiga ända sedan NÜrnbergrättegångarna.
Ej minnesmöte
På denna sjuårsdag håller vi möte. Men det är inget minnesmöte över ett
brott i det förflutna ty ockupationen fortsätter. Ännu i denna dag har i
Tjeckoslovakien inte kunnat upprättas någon statsmakt som har annan
legitimitet än ryska bajonetter. Den regering som finns i Prag och
därmed även dess ambassad i Stockholm har fått sin auktoritet delegerad
från Kreml; inte från det egna folket. Ockupationen är ett pågående
brott intebara mot Tjeckoslovakiens folk utan mot folkens fred och
säkerhet i hela Europa.
Upprördhetens gränser
För sju år sedan var vi hundratusen som demonstrerade i Sverige mot
ockupationen. Ministrar och partiledare snubblade över varandra för
att komma upp i talarstolarna och manifestera sin upprördhet. Allt vad
landet hade ifråga om kända och framträdande personligheter stod upp
i press och radio och TV och vittnade om sin djupa avsky och sin fasta
beslutsamhet.
I dag är vi som ni ser en hel del färre än vi var den gången för sju år
sedan. Kollegerna som för sju år sedan sade sig aldrig glömma brottet
har nu blivit strängt upptagna och fått giltigt förhinder när det gäller att
tala offentligt mot ockupationen av Tjeckoslovakien. Och
organisationer som VPK och KU som för sju år sedan ropade högt om att den
svenska regeringen skulle frysa ned de diplomatiska förbindelserna med
den brottsliga regeringen i Kreml svarar nu inte ens på brev när de
ombeds vara med att organisera ett solidaritetsmöte och bidra med talare.
Naturligtvis är det opportunism. Och vi som varit med några
decennier känner våra löss på gången. Den upprördhet de skrek ut i augusti
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
