Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Til den ljufwa och ömsinta Philomela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Til den ljufwa och ömsinta
Philomela.
ÄLskeliga Philomela! du åstundar
weta, huru den ensamma
Turturdufwan förnöter sina stunder. Ach! på
et ganska beklageligit sätt. Hon har utwalt
til boning en Enslighet, hwarest
Stillheten regerar öfwer alt, undantagandes i
hennes Hjerta. Wid Sjökanten på detta
ensliga stället beskådar hon Wågorna, dem hon
blandat med sina tårar. Hon hwilar sin
matta fot på några torra Cypresser, utan at
finna hwila til sit Sinne. Om dagen
sjunger hon om sin bedröfwelse, och natten
tilbringar hon i suckande. Hennes ögon
blunda aldrig förr än Solen med sin glantz
förgyller Horizonten, och låckar all ting til lif
ock glädje. Då faller hon i dwala; ty
hennes bittra tilstånd kommer intet öfwerens
med denna glada rörelsen. Hennes saknad är
alt för stor, och hennes sorg utan like.
Smärtan är målad i hennes ögon: den
utwisar, at glädien ligger qwafd i hjertat. Si
her! hennes klago-sånger, de äro både
ömkelige ock häftige; Men du, Älskelige
Philomela! lärer intet förundra dig öfwer dem,
emedan du sjelf fåt til del et så ömt hjerta,
at du så innerligen gladdes af hennes sällhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:00:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sorgturtur/0005.html
