Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, det förstås. Ocli så är det visst bra
för dina — affärer i Berlin och Paris, eller hur?
Förgäfves väntade hon på svar.
— Vill du således att jag går? frågade hon
om en stund.
— Gör som du tycker.
I våningen intill slog klockan åtta; d^t var
en stor matsalsklockas långsamma, djupa slag,
och när det sista dallrat ut var tystnaden mera
tryckande än förr. Fröken Signe satt orörlig,
hopsjunken. Hon lätt blickarna fara öfver
mattor och väggar, följde tapetmönstrets slingrande
rankor, de tröstlöst regelbundna. Öfver
skrif-bordet hängde Edelfelts Landshöfdingen och på
de andra väggarna några af Rezniceks dansande
par, hvirflande om i glad kättja. Så måste
fröken Signe tänka på den morgon, då hon första
gången vaknade i detta rum, en morgon efter
en vild maskeradnatt, och hon mindes hur
hennes sömntyngda ögon förvånade stirrat på dessa
samma bilder, tills hon fått klart för sig hvad som
händt. Aldrig, aldrig i hela sitt lif hade hon
gråtit som den gången, och hon hade ändå fått
pröfva på många sorger; men då hade han
varit så snäll och rar, talat så vackert och lofvat
henne allting hon önskade, kysst henne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
