Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spelat, Mikael hade varit så fånig att hon nästan
skrattat ihjäl sig, dessutom hade hon vanligen
druckit för mycket likör. Men hvarje gång
stack det till i Elsas bröst af bitterhet och
afund. Småningom fann hon en klen och
konstlad tröst i tanken på den fara hon undgått: att
komma på villovägar och bli en dålig flicka,
sådan som Anna. Hennes sätt mot Anna blef
påfallande ovänligt; dagligen lätt hon henne
förstå, att mellan dem fanns en afgrund, som
icke kunde öfverskridas.
Och ändå, hur nära hade hon inte varit
„fallet"! Ett ord af Birger hade varit nog, det
visste hon med sig nästan från början. En gång
hade hon af en slump fått höra ett samtal
mellan Mikael och Birger: „Min fina kusin, ämnar
du taga henne?" — »Nej, det vet du ju att
jag inte vill." — „Men det borde du. Att inte
göra det är som att äga en författares samlade
arbeten och sakna sista bandet. Och man kan
aldrig komplettera efteråt."
Trots Birgers ord hade hon gått och väntat,
dag efter dag, på det afgörande steget. Och
när ingenting skedde, kände hon det, med
förvåning och ovilja nästan, som en stor
missräkning. Var hon då så litet åtråväckande, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
