Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manja sall och smekte de mjuka
stolkal marna. Nu visste hon det, här fanns
ingen återvändo. Hon fick en sådan häftig
lust att skratta, hon måste faktiskt göia
våld på sig för att kunna iåta bli. Också
fingrarna måste hon bemöda sig att hålla
i styi, cn stund ännu. Saken i sig själv var
klar, men sättet, sättet... Jo, nu.
Naturligtvis. Medlet låg nära till hands,
bokstavligen. Det formligen lyste henne i ögonen.
Hon fick vänta mycket länge. Johnnie
Claesson stod och trampade på samma lilla
fläck och tog knappt sina ögon ifrån henne.
Han talade oavbrutet. Sedan, tänkte Manja,
sedan blir det mycket tyst. Det kommer
att bli mycket tyst, härligt tyst när den
rösten upphör. En klocka slog, samma klocka
som en gång sagt henne att Robert
välbehållen hunnit hem. Nu sade den henne att
lian väntat en hel timme förgäves. Att vänta
en timme, det är mycket. Mycket kan hända
på en timme. Hela ens liv––––ja ja, .just
det, ens liv —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
