Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §21. Finansväsendet och skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 21. Finansväsendet och skatterna. 153
Skatterna utgingo från början blott till en mindre del sättet förskat¬
i penningar och hufvudsakligen i varor af olika slag efter oe Pg
landsorternas lägenhet: spannmål, smör, järn, kreatur, skinn
0. 8. v. Det gällde äfven om de extra pålagorna, ehuru
understundom penningskatter verkligen utskrefvos. Erik
af Pommern sökte emellertid införa en förändring härut¬
innan, i det han med ätskilliga landskap träffade öfver¬
enskommelse om utgörande af en viss summa penningar i
stället för de olika skattetitlarna. Men tillämpningen af
förändringen väckte missnöje och framkallade klagomål. !
Dock var ännu vid medeltidens slut för vissa landskap stadge eller
eller härad skatten bestämd uti en summa penningar an- = färja
tingen i ett för allt eller motsvarande en del af de årliga
utskylderna, en s. k. stadge.?
Mot förhöjningen af dessa skatter eller mot en tillfällig
bevillnings öfvergång till en stående skatt hade allmogen
svårt att värja sig. Hvad som en gång införts i en skatte¬
bok fortfor att utkräfvas år efter år. Dock framställdes
ofta nog klagomål däröfver,? och de ledde understundom
till rättelse eller jämkning, eller ock lade allmogen på egen
hand af en del af skatten.
För beskattningen tillämpades olika grunder. De rent Beskattnings¬
personliga skatterna,t som anses ha varit de äldsta och grunder.
delvis ingingo i ledungslamen, utsträcktes icke vidare, och
hufvudgrunderna under medeltiden voro jordetal och bonde¬
tal eller mantal. I förra hänseendet funnos olika uppskatt¬
! Jfr Styffe, Skand. under unionstiden, s. 99; Bidr. II, n. 95,
där Ölands invånare bedja att få bli fria från den sämja, de 1414
ingått med konung Erik om en penningskatt, samt ibid. s. XCV.
2 K. Kristoffers öfverenskommelse med allmogen i Närding¬
hundra 1444 ’*/,, dir det skiljes mellan dess »laga skatt» och annan
tunga. Den senare afléstes med 160 $ om året. Mest bekant i detta
hänseende är helsingarnes »sämja», som de lyckades på 1460-talet få
nedsatt. Jfr Bergfalk, anf. arb. s. 51.
3 Jfr hos Styffe, Bidr. III, n. 67, 68 klagomålen från Gudhems
och Laske härad samt s. CCXXXIV.
+ Jfr i Magnus Ladulås” test. (SD. I, n. 802) nefgiald från Väst¬
manland; k. Birgers bref 1316 !5/, till Östergötlands härad östan Asp¬
vid om de årliga »skattpenningar»> hvar och en af dem utgjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
