- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
231

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Konungen och rådet - §29. Det ursprungliga vasakonungadömet 1523—92

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

$ 29. Det ursprungliga Vasakonungadömet (1523—1592). 231
och under Eriks regering visade sig en bestämd tendens
att höra ständerna i sådana fall. Däremot företedde Jo¬
hans regering äfven här den brokigaste oreda. År efter
år för alla slags ändamål utskrefs den ena gärden efter
den andra, stundom flera samma år, öfver hela riket eller
i enskilda landsorter, med eller utan rådets hörande. Ändå
ville ej inkomsterna räcka till, och andra utvägar anlitades,
såsom tvångslån, s. k. köpegärder, indragning af under¬
håll och förläningar, af häradshöfdings- och lagmansräntor,
tiondeanslag m. m. (för att icke tala om skattegräfningar),
och bland annat tillgreps äfven såsom en finansiell nöd¬
fallsutväg myntförsämring, då ju konungens rätt att slå
mynt var utan kontroll. Första början därtill hade dock
redan Gustaf I gjort.! På samma sätt .förfor regeringen
med de besvär, som ålågo allmogen, särskildt med dags¬
verksskyldigheten till kungliga slott, för hvilken ju äfven
lagens bokstaf kunde åberopas. Äfven här visade sig så¬
iunda en förändring at behofvet påkallad.
Om konungens förhållande i öfrigt till rddet och stdn¬
derna, se 88 33, 40 ff.
Konungatiteln. Gustaf Vasa upptog omkr. 1540 1 sin Konunygatiteln.
titel äfven vendernas (vendes) konung, i tiiflan med sin
granne i Danmark, som också kallade sig »vendernas konung»,
och af patriotiskt missförstånd.? Samma titel bibehöll
konung Erik (stundom med tillägget: samt flere dess till¬
behöringers), men Johan, svag äfven på detta område för
den yttre glansen, utvidgade den i början på 1580-talet, så
att den sedermera lydde: Sveriges, Götes och Vendes
konung, storfurste till Finland, Karelen, Våtski (Solon¬
ski) pätin? och Ingermanland i Ryssland och öfver de
ester i Livland hertig.
! Jfr Forssell, Sv. inre hist. If, Anteckn. om mynt etc., s. 44 ff.
2? Jfr H. Hildebrand, Herald. Studier, Ant. Tidskr. VII: 1, s. 59.
Man förväxlade vender och vandaler, hvilka senare goterna efter sin
utvandring från Skandinavien enligt Jordanes skulle kufvat, där de bodde
vid östersjökusten. Vendes förekommer någon gång redan 1539 i tyska
akter (>der Wenden>). Det är efter v. Pyhys ankomst förändringen sker.
3 Paitin, »femting», kallades republiken Novgorods underafdel¬
ningar. Våtski och Solonski hette två af dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free