Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Konungen och rådet - §31. Det senare konungadömet (1604—1680)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 31. Det senare konungadömet (1604—1680). 243
fattningen vid riksdagen 1634.1 Någon arfsrätt för prin¬
sessas barn talade arfföreningen alls icke om.
Arfriket hade haft svårt att slå rot i folkets med¬
vetande och sågs alltjämt med misstro af mången inom
högadeln. En orsak var söndringen inom Vasaätten och
de upprepade ändringarna i tronföljdsordningen; också hem¬
ställdes till sttinderna 1611, huruvida de ville »blifva vid» den
senaste arfféreningen. Karl IX, Gustaf Adolf och Kristina
hade ända till kröningen kallat sig utkorad konung (drott¬
ning) och de två sistnämnda ej genast antagit konunga¬
titel, hvilket onekligen stod i strid med arfprincipen. Först
Karl XI afvek från förstnämnda bruk. Och när Kristina
bestigit tronen, kunde arfsföljden alltjämt synas osäker, då,
förutsatt att hon gifte sig och finge arfvingar, arfföreningen,
såsom nyss nämndes, ingenting innehöll om dessas arfsrätt,
ännu mindre om gemålens ställning. Det gjorde också, att
ur RF. 1634 uteslötos orden: »Till Sverige är konunger
ärfvande», hvilka ursprungligen stått i Oxenstiernas förslag
(8 2).2 Själfva konungaförsäkringarna, för så vidt de gingo
utöfver ett generellt löfte att styra efter Sveriges lag och ko¬
nungaeden, inneburo äfven de ett slags gensaga mot arfriket.
Norrköpings arfförening bröts åter genom Kristinas
afsägelse af kronan 1654. Redan dessförinnan hade stän¬
derna emellertid genom valakten d. 10 mars 1649 utkorat Valakten 1649
pfalzgrefve Karl Gustaf till efterträdare, för den händelse ?ch riksdage¬
drottningen aflede utan lifsarfvingar, och genom Stockholms
riksdagsbeslut d. 6 nov. 1650 öfverflyttades tronföljden,
sedan drottningen förklarat, att hon aldrig skulle gifta sig,
efter hennes död på Karl Gustaf och dennes äkta manliga
afkomma, hvarvid den förre afgaf en särskild försäkran;
slutligen hyllades Karl Gustaf som konung och kröntes på
riksdagen i Uppsala 1654 samt bekräftades arfsrätten för
hans mansarfvingar.
! Af RF. 1634 framgår, att man tänkt sig »fröken»> omyndig,
tills hon blefve gift (jfr $ 53 m. fl.).
2 Odhner, anf. arb. s. 22 m. fl. st. Jfr öfverläggn. 1647 mellan
rådet och ständernas utskott om Kristinas förmälning, HSH. XXIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
