Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §46. Riksdagar och möten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 46. Riksdagar och möten. 381
mellan regering och ständer blef mera invecklad, öfver¬
läggningar uti enrum blefvo nödvändiga, och man drog
slutligen konsekvenserna af de sista årtiondenas erfarenhet
genom den första riksdagsordningen 1617.
Den innehöll först och främst utförliga bestämmelser
om riksdagens öppnande. Ständerna sammanträdde på
rikssalen och intogo där sina anvisade platser. Konungen
hälsade dem genom ett tal och mottog deras »lyckönskan».!
Därpå öfverlämnades till dem propositionen, »punkterna»,
öfver hvilka de skulle rådslå. Hvart stånd återvände till
sin kammare för att öfverlägga, och hvad som icke kunde
ske på en dag, det måtte då ske »på två, tre eller flere>.
När svaren voro färdiga, samlades de åter på rikssalen
för att öfverlämna dessa. Var K. Maj:t till freds med dem,
var det »väl och godt», hvar om icke, gjorde K. Maj:t sina
invändningar muntligen eller skriftligen. Var det någon
skiljaktighet mellan ständernas resolutioner, fingo de, hvart
och ett, i K. Maj:ts närvaro försvara sin mening, tills de
kunde »skiligen förenas, eller K. Maj:t tager däraf det
bäst iim. För att allt skulle så mycket hemligare och
riktigare tillgå, ville K. Maj:t åt allmogen förordna en ed¬
svuren skrifvare, och likaså förbjöds att taga hem K. Maj:ts
propositioner.? De skulle stanna kvar på hvarje stånds
samlingsrum och sedan återlämnas till det k. kansliet.
I verkligheten nöjde sig regeringen icke med en enda pro¬
position; den följdes vanligen af en andra, stundom af en
tredje och fjärde. ;
Det muntliga meningsutbytet mellan samtliga stän¬
derna å rikssalen i regeringens närvaro torde efter 1617
icke hafva’ förekommit. Ständerna meddelade sig med
hvarandra eller med rådet (sedan 1632) genom deputerade,
och på detta sätt sökte man sammanjämka meningarna,
när detta behöfdes, innan beslutet skulle uppsättas.
Men för så vidt man genom riksdagsordningen sökt
garantier för hemlighetens bevarande, befunnos dessa snart
! Enligt riksdagsordningen skulle ärkebiskopen svara för de
ofrälse stånden. Detta skedde dock endast en gång, 1650.
* Det hindrade icke, att propositionerna af enskilda riksdags¬
män, bl. a. prästerna, afskrefvos.
Riksdagsord¬
ningen 1617.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
