Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det karolinska enväldet 1680—1718 - §47. Konungadömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 47. Konungadömet. 397
»konungens egna trogna män och undersåtar»; att rådet
således 4) icke kunde betraktas såsom ett särskildt och femte
stånd i riket utan endast anses såsom »ett stånd med rikets
ridderskap och adel»; hvarjämte 53) ständerna bådo, att
konungen, för den händelse att han kunde falla ifrån, be¬
hagade författa en disposition om »regementets styrelse»,
lofvande för sig och sina efterkommande att obrottsligt
hålla densamma som en lag. Konungen förordnade i sin
approbation, att hvad ständerna sålunda resolverat skulle i
evärdliga tider hållas för en lag och laga stadga, »eftersom
ock i vår makt står med rikets ständer ny lag att göra och
förra konstitutioner att uttyda», samt lofvade att låta för¬
fatta den äskade dispositionen.
Ständerna hade sålunda fastslagit den visserligen icke
nya uppfattningen af regeringsform såsom liktydig med
stadga för förmyndar- eller interimsregering men på samma
gång icke blott öfverlämnat åt konungen att författa en
sådan för framtiden utan äfven gifvit honom fria händer
att förändra den gamla, d. v. s. att omordna förvaltningen;
de hade vidare fastslagit den lika litet nya uppfattningen
utaf betydelsen af uttrycket »med råds råde», för så vidt
det gällde beslutanderätten, och på samma gång erkänt
konungens rätt att afgöra, hvilka ärenden han ville med¬
dela rådet: äfven detta knappast något nytt, ty med un¬
dantag af konungaförsäkringarnas sväfvande uttryck fanns
det ingenstädes stadgadt, i hvilka frågor konungen skulle
höra rådet, och faktiskt torde den förre därvid varit be¬
stämmande. Felet låg egentligen däri, att man i för¬
klaringen föll tillbaka till en ståndpunkt, som borde varit
öfvervunnen, att man icke visste gifva en ny formulering
åt förhållandet mellan konung och råd; att under dåvarande
omständigheter man fortfarande öfverlät ordnandet åt praxis.
Vid sidan häraf springer så mycket starkare i ögonen
förklaringen om konungens oansvarighet inför mänsklig
myndighet. Det var första gången grundsatsen af stän¬
derna formligen uttalades, och det innebar visserligen en
brytning med vasatidens åskådningssätt.
Om betydelsen i öfrigt för rådets ställning af denna
förklaring, se 8 48.
Konungs
oansvarighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
