Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §54. Rikets ständer 1718—1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orepresente¬
rades yrkan¬
den.
Ämbetsmanna¬
karakteren hos
rikets ständer.
446 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
soner. I bondeståndet fick ingen sitta, som varit i annat
stånd eller beställning. Också inkommo vid 1719 Ars riks¬
dag några ofrälse ämbetsmän med ett memorial till stån¬
den att såsom »ståndspersoner» och adelns vederlikar äfven
få åtnjuta medborgerliga rättigheter och vid riksdagar få
yttra sina meningar om rikets angelägenheter.! Det ledde
ej till något resultat, och försöket upprepades ej på allvar,
ehuru ett allt större antal medborgare, såsom ofrälse jord¬
ägare, bruksägare, industriidkare m. fl., kom att befinna
sig i samma kategori.?
Den andra egendomligheten för 1700-talets represen¬
tation var dess ämbetsmannakarakter, äfven den ett arf af
forno. I Sverige hade, såsom redan antydts, representa¬
tionen från början icke haft till uppgift att värna några
borgerliga rättigheter mot konungamakten, utan tvärt om
af den senare kallats att medverka till statsuppgifternas
lösning och först därunder kommit till medvetande af nå¬
gon själfständig myndighet. Frånvaron af en borgerlig
ämbetsmannaklass hade bidragit till att af adeln göra ett
tjänstemannastånd, som äfven under ändrade förhållanden
länge med sig assimilerade hvarje framstående ämbets¬
mannaduglighet. Själfva rikets råd hade intvingats i för¬
valtningens krets; de långvariga krigen hade gifvit mili¬
tärtjänsten en utomordentlig petydeise, och de borgerliga
näringarnas tröga utveckling gjorde, att länge på detta
håll ingen motvikt fanns mot statstjänsten, som småningom
från att hafva varit en besvärlig plikt blifvit en källa till
inkomst och makt. Det svenska folket var fattigt och
hade blifvit äresjukt. Reduktionen hade, hvad adeln an¬
går, ännu mera främjat detta förhållande. ’ Prästerskapet
var helt och hållet ett ämbetsmannastånd, och i borgar¬
ståndet hade magistratspersonerna länge spelat hufvud¬
rollen. De tre högre stånden bestodo sålunda hufvudsak¬
MAP OE, 8 108.
* Yrkandena upptogos dock nagon gång mot slutet af frihets¬
tiden, t. ex. i ett förslag att förstärka prästeståndet med ombud för
universiteten och läroverken, bondeståndet med ofrälse brukspatro¬
ner och bruksägare o. s. v. (otryckt mem. i Höppenerska saml. i
K. bibl. II, cit. i Försök till en hist. om Sveriges adel, s. 215 not).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
