Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §55. Konungamakten 1719—1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rättskip¬
ningen.
468 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
Rättskipningen. Konungen ägde enligt 8 2 RF. med
råds råde! i alla mål utleta sanning, bryta skrock- och
offsokner, förklara lagen till dess rätta förstånd, liksom,
där ingen lag fanns, stadga och förordna, dock med för¬
’ behåll af ständernas godkännande på nästa riksdag, samt
Justitie¬
kanslern.
Konung och
ständer.
i sin revision upptaga besvär mot öfverrätternas domar.
Faktiskt utöfvades den högsta rättskipningen af rådet (se
nästa $), och konungens personliga ingripande hade upp¬
hört. Konungen ägde benådningsrätt, men äfven den skulle
utöfvas med råds råde.
Som konungens högste ombudsman fungerade till en
början justitiekanslern. Utom den befattning han hade
med nedre justitierevisionen och justitiemålens föredragning
i rådet skulle han öfvervaka regeringsformens samt lagars
och författningars efterlefnad samt å ämbetes vägnar själf
tala, när hela menigheter, regementen eller kompanier för¬
bröte sig eller »något hufvud eller sådan förman», som
ingen annan hade öfver sig än höga öfverheten. Forum i
sådana mål skulle vara hofrätterna eller generalkrigs¬
rätterna, om ej K. Maj:t pröfvade nödigt att förordna en
kommission (jfr instr. 17/, 1739.) Huru ständerna 1766
gjorde justitiekansleren till sin förtroendeman, är redan
nimndt.
Konung och ständer. Alla konungens propositioner
till ständerna skulle göras med råds råde och vara be¬
hérigt kontrasignerade (RO. § 13). Ville ständerna någon
gång göra K. M:t muntliga föreställningar, skulle det ske
i sittande råd. Forna tiders rent personliga beröring mel¬
lan konung och ständer var därmed afskuren. Dessutom
lofvade konungen att ej göra intrång på riksdagsmannaval
eller ständernas öfverläggningar, att icke utfordra deras
protokoll samt att älska och belöna patriotiska talare (KF.
1751 8 8). De forna myndlingarne hade alldeles växt
principalen öfver bufvudet. Visserligen lofvade de (RF. § 8)
att lämna all kunglig rätt, som Sveriges lag och regerings¬
! Dessa ord saknades i RF. 1719.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
