Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §56. Rikets råd 1719—1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rådet som ju¬
stitierevision.
Förslag till
justitieråd.
480 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
och ens välfångna privilegier iakttogos, styrka undersåtarne
till trohet och lydnad samt låta sig vårda både om ko¬
nungens höghet och ständernas rätt, samt hålla allt lönligt,
som ej borde uppenbaras. Siirskildt skulle de hindra, att
inga rådslag företogos, genom hvilka ständerna kunde un¬
derkufvas, deras frihet kränkas och det oinskränkta enväldet
återinföras. Som en följdsats härutaf kan anses, att rådet
ägde att sammankalla ständerna icke blott vid konungens
frånvaro, sjukdom eller dödliga frånfälle utan äfven »vid
någon annan oförmodelig händelse, då rikets välfärd och
ständernas frihet sådant kan erfordra» (RF. 8 45).
Om rådets deltagande med konungen i riksstyrelsen,
om dess verksamhet som interims- och förmyndarregering
är förut taladt. Några ord om rådet såsom justitierevision
må tilläggas.
Den gamla föreningen mellan den högsta dömande och
den högsta styrande myndigheten bibehölls äfven i frihets¬
tidens grundlagar, såsom ofvan nämnts, men sedan RF. 1720
upphäft den ännu 1719 bibehållna förbindelsen mellan
rikets råd samt hofrätter och kollegier, saknades alla ga¬
rantier för juridiska fackinsikter hos den högsta domstolen,
och antalet jurister i rådet sjönk stundom ned till en aå två.
Det hände, att justitieärenden afgjordes, utan att en enda lag¬
faren ledamot var närvarande. Följden blef, att justitie¬
sakerna behandlades långsamt, att antalet balanserade mål
var stort och att garantierna för en skarpsinnig och riktig
lagtolkning voro ringa nog, äfven om målen förbereddes
af fackmännen i nedre justitierevisionen. Så uppstod frå¬
gan om ett bättre ordnande af den högsta rättskipningen.
Vid 1738 års riksdag framlade justitiedeputationen ett
märkligt förslag, åsyftande att befria rådet från densamma.
Denna skulle i stället uppdragas åt sju justitieråd, hvilka
skulle döma konungs dom. Konungen själf ägde öfver¬
vara målens afgörande, och två riksråd kunde äfven sitta i
revisionen. När det gällde lagförklaringar och lagstiftning,
skulle justitieråden sammanträda med rådet in pleno. För¬
slaget förkastades, men dess idéer döko mer än en gång
upp igen, dock utan att leda till något resultat, lika litet
som andra förslag att förstärka justitierevisionen med sak¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
