Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §57. Försöken att ändra och utveckla frihetstidens grundlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förslag till
riksrätt.
494 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
Ständerna skulle icke heller själfva gå in i verkstäl¬
ligheten af mål, som rörde rikets hushållning, näringar
eller försvarsverk; ej bortgifva tjänster under titel af upp¬
rättelse, belöning eller nya tjänsters tillsättande; icke heller
afgöra om »tur» utan inskränka sig att se till, »om nå¬
gon lidit men», och vederbörligen beifra detta; icke själfva
bortgifva pensioner, gratifikationer eller belöningar; ej sluta
eller ändra kontrakt med enskilda; ej gifva eller upphäfva
privilegier, sköta kronans jord eller sluta arrenden och köp
därom samt i allmänhet ej ingå i saker, som anginge en¬
skilda personer. — I ett och annat kvarstod man dock på
den gamla ståndpunkten, särskildt i fråga om befordrings¬
väsendet, och ett samtidigt uppgjordt förslag till förord¬
ning om tjänstetillsättning bibehöll äfven tjänstebetänkan¬
dets bestämmelse om den, som tre gånger stått på förslag.
Frågan om en verklig tillökning af konungamakten, som
före riksdagen afhandlats, var ett alltför hett järn för de¬
putationen att röra vid. Något sådant ifrågasattes icke på
allvar utöfver återgången till 1720.
I sina förslag hade deputationen varit nära enhällig,
men till någon verklighet öfvergingo icke 1769 års vackra
idéer. Akten om personlig säkerhet antogs endast af präste¬
ståndet, förkastades af adeln och bönderna samt behandlades
icke af borgarståndet. Under ytterst häftiga debatter hade
tidehvarfvets innersta grundtankar trädt i dagen och mot¬
sägelserna dragits fram. Utgången kan för hela statsskicket
kallas ödesdiger. Dess förmåga af själfförbättring hade
satts på prof och hade svikit. I fråga om rättskipningen
var visserligen oviljan allmän mot alla extra domstolar
och kommissioner, vare sig de utgått från konung eller
ständer. Mössorna särskildt hade uttalat sin afsky för
dem, och dock tillsattes en sådan under riksdagen 1765—
66, liksom fråga var därom på riksdagen 1771—72. Miss¬
bruken med ständernas ingripande i rättskipningen voro
vid denna riksdag snarare större än mindre än förut (se
8. 451).
Äfven akten om personlig säkerhet hade velat behålla
en utomordentlig domstol, nämligen öfver rikets råd. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
