Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §62. Riksdagens verksamhetsformer 1719—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 62. Riksdagens verksamhetsformer. 549
Uti frågor, som hörde till samtliga ståndens afgörande, Villkoren för
hade hvart och ett sitt votum. Hvad de enhälligt eller de ett ständernas
flesta kommo öfverens om, gällde som rikets ständers beslut.
Men angick det dessas frihet eller något stånds privilegier,
krafdes alla fyras samtycke (17), och detta utstriicktes 1766
till grundlagsfragor. Huru det skulle gå, om två stånd
stannade mot två, hade RO. icke bestämt. Adeln hade
yrkat att i sådant fall äga votum decisivum, när den hade
ett stånd med sig, men de ofrälse hade satt sig däremot.
Saken ordnades efter hand så, att frågan antingen upp¬
sköts till nästa riksdag eller ock lämnades åt konungen
att afgöra med råds råde.
Riksdagsbeslutet uppsattes af ständerna själfva och
utskrefs i ett enda exemplar med riksrådets och riksdags¬
männens underskrifter. 1! Under riksdagarna afläts en
oändlig mängd skrifvelser till K. Maj:t från ständerna, un¬
dertecknade af talmännen, eller från SU. om deras beslut
eller förfoganden i särskilda frågor. Afslutning af riks¬
dagen skedde med ceremonier motsvarande dem, som iakt¬
tagits vid dess början (i stället för den allmänna proposi¬
tionen upplästes riksdagsbeslutet), hvarefter ständerna genom
deputerade togo afsked af de kungl. personerna och af
hvarandra.
Ständernas säkerhet och yttrandefrihet. RF. 1720 före¬
skref (§ 46), att om »herredagsman» oférskylldt under riks¬
dagar eller på fram- och återresan antastades, skulle sidant
straffas med edséresplikt. Ej heller borde han inmanas i
hikte, si framt han ej betriiddes med »siirdeles grofva»
förgripelser, hvarom ständerna borde få kunskap. Ämnet
utvecklades niirmare i RO. 1723 §§ 22, 23. Ingen finge
göra ständerna intrång i deras öfverläggningar; ingen riks¬
dagsman lida men för hvad han i tillåtliga mål »besked¬
ligen» talat, mycket mindre mellan riksdagarna antastas
för fällda yttranden (22). Riksdagsmän fingo icke antasta
hvarandra med anstötliga ord eller åtbörder under sam¬
manträdena; vederbörande stånd ägde i sådana fall disciplinär
’ Enligt RO. § 20 skulle riksdagsbeslutet äfven förses med rid¬
darhusets, Uppsala domkapitels, Stockhclms stads och Upplands lag¬
sagas sigill. I verkligheten skedde det aldrig.
beslut.
Riksdags¬
beslutet.
Riksdagens
afslutning.
Riksdagsmans
säkerhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
