Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Det konstitutionella statsskicket efter 1809 - §72. Föreningen med Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
666 Det konstitutionella statsskicket efter 1809.
.
helst som utvecklingen i Moss enligt ofvan gjorda fram¬
ställning icke kan anses fullkomligt oförenlig med freden
i Kiel.
Stortingsbeslu- Stortinget sammanträdde och underhandlingarna med
tet /io 1814. de svenska kommissarierna begynte.! D. 20 okt. erkände
stortinget i princip föreningen, men i öfrigt kommo båda
parterna med fullkomligt motsatta synpunkter, hvilka
aldrig blefvo förenade. I formellt hänseende gåfvo emeller¬
tid de svenska underhandlarne i det hela efter och läto
sålunda bland annat grundlagens behandling föregå Karl
XIII:s utropande till konung. Sedan Eidsvoldsförfattningen
punkt för punkt blifvit genomgången och nödiga befunna
ändringar gjorda, »valdes och erkiindes» Karl XIII d. 4
nov. som Norges konung. Grundlagen férsigs sedermera
Beslutet 4/,, af kommissarierna med en d. 4 nov. daterad påteckning,
1814. att den på detta sätt, ord för ord, blifvit »afhandlad och
beslutad» mellan Karl XIII genom hans kommissarier och
Norges urtima storting, hvarpå grundlagen d. 10 nov. blef
af konungen »antagen, stadfäst och bekräftad». Föreningen
hade kommit till stånd genom en kompromiss, rik på
oklarheter,? men den måste utan tvifvel anses hafva genom
4 november-beslutet — och det med konungens eget begif¬
vande — fått en ny rättslig grundval.
En stämma hade i stortinget höjts, att föreningsvill¬
koren borde inrymmas i en särskild urkund, men hade
icke vunnit gehör. För svenskarne kunde det ju synas
som en fördel att få det väsentliga i Kieltraktaten — att
Norge skulle vara ett med Sverige under samme konung
förenadt rike — jämte åtskilliga andra unionella bestäm¬
melser inrymdt i själfva grundlagen, som aldrig skulle få
ändras emot sina egna principer, men det kunde då ej
undvikas, att denna lag, trots den inre själfmotsägelsen,
! Det ser ut, som om kronprinsen ursprungligen ämnat behandla
uppgörelsen såsom en sak allena angående Karl XIII såsom Norges
konung: (jfr ofvan). Det svenska statsrådet var naturligt nog af en
annan uppfattning, utan att man däri behöfver se något afgörande
bevis på att Norge enligt dess mening var afträdt till Sveriges rike.
? En sådan vidlåder äfven själfva NGL. bekräftelse af konungen;
jfr Alin I, s. 118 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
