- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1930. Närke /
274

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CA RL-JULIUS ANRICK

luckan, som inrymmer ett rum över valvet, någonting ganska
sällsynt. Vad man använt den lilla övervåningen till, tycks
en senare tid inte riktigt ha kommit underfund med.
Möjligen bestänkte medeltidens katolske pater härifrån
kyrkfolket med vigvatten, möjligen ha predikningar hållits
häruppe för menigheten på kyrkbacken. -— I det böljande
Hälsingelandskapet bilda kyrka, klockstapel, stigluckor och
bo-gårdsmur en enhet av gammal lids landshelgedom, som jag
knappast erfarit starkare på annat håll i vårt land.

»Tycker inte doktorn ändå, att Dellen är vackrare än
Siljan?» var en samvetsfråga, som mina nyförvärvade vänner
i Hudiksvall ville ha svar på. Det är inte så gotl att vara
Paris med äpplet, ens när man skall utskifta skönhetspriset
bland tvenne sjöar, båda så kringfjäskade för sin fägring.
Likheterna och olikheterna ge var sitt eget värde men locka
ej till gradering.

Över landskapet står även här allvaret trots horisontens
mjuka våglinjer, och skogshöjderna kransa de öppna
välmående bygderna kring Dellens stränder. Förundransvärda
äro de »träborgar och timmerslott för karska bönder, som
behövt svängrum i sina gårdar och haft glädje av att se litet
pompa och skönhet omkring sig».

Jag hoppas, att ingen fallar det som en impertinens, om
jag vågar påpeka, att vi naturligtvis inte kunde komma runt
Dellensjöarna i motordressin. Ostkustbanans chef är
visserligen ytterst förekommande, men det finns gränser också
föl-hans järnväg. För att dock i möjligaste mån utplåna dessa
hade han ställt bilar i beredskap, där hans bana kunde
tänkas komma till korta. Men överflyttningen till bil framkallade
alltid en lite missnöjd morrning över att nödgas avstå från
våra härliga sittplatser i järnvägsbilen. I en motordressin
sitter föraren på baksätet, och tre passagerare rymmas ledigt
på del bekväma framsätet. Det har det förut oupplevdas
behag att sitta liksom i en observationsvagn och i ett
trafik-medel som skär fram genom naturen. Man ser naturtypernas
förändring på något sätt »omedelbart och i ett sammanhang»,

274

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:05:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1930/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free