Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIV Johans siste kammartjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättvise konungen. Lyckligtvis var jag väl
inlärd i mina åligganden och hvad som ännu
kunde fela fick jag af grefve Magnus, konungens
allt i allo, upplysning om.»
»Om morgnarna, då konungen vanligen gick
mycket sent ur säng, var det mitt göromål att raka
honom. Jag hade därför genomgått en kurs hos
stadens förnämste barberare och fått approbatur
i min konst. Men det var sannerligen ingen lätt
sak att raka Karl Johan. När han hade något
att tänka på som irriterade honom, kunde han,
utan att man visste ordet af, intvålad som han
var, rusa upp från stolen framför toiletten och i
extas under stora gester och med väldiga tirader
promenera omkring. Då gälde det att hålla reda
på knifvens gång. Att — såsom Crusenstolpe
säger — han lade hvarje dag en dukat på sin
toilett åt kammartjänaren, som rakade honom,
för att denne icke skulle skära halsen af honom
— det vill jag på det lifligaste bestrida. Aldrig
under min tid förekom det åtminstone. Han
tröstade mig däremot, om jag vid några
tillfällen råkade med knifven rycka upp en
skäggrot, så att en obetydlig bloddroppe framkom.
Karl Johan var en i själ och hjärta mycket god
människa, som aldrig tålde se något verkligt
lidande och som välvilligt bidrog till att
åstadkomma frid så väl inom landet som ock i det
allmänna, däri på allt sätt understödd af Magnus
Brahe. Denne senare var också en försyn för
alla vid hofvet, från den högste till den lägste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
