Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pepparkaks-Moster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omfamnade och smekte gossen med innerlig
ömhet.
I det följande skall jag berätta, hvad jag
dock erfor först många år efteråt. Gamla
»pepparkaksmosters» borgerliga namn var
Lindberg, och hon var änka efter en
kyrkringare, samt hade endast ett barn, en dotter,
som växte upp till en vacker flicka. Men denna
råkade i olycka och födde ett barn, som kostade
henne själf lifvet. Detta barn, som fått namnet
Gustaf, var just den lille parfvel vi nyss sett
komma springande för att hälsa på mormodern,
som nu var hans enda stöd i världen. Med åren
växte han upp till en rask gosse, sattes i Maria
folkskola, som då låg vid S:t Paulsgatan, läste
och visade mycken flit och kom alltid om
lördagarne till mormodern med berömliga vitsord
i förhållningsboken, hvarvid gummans ögon
lyste af glädje och stolthet. »Åhja, väl är lilla
Gustaf en stackars fattig gosse och lappar på
knäna har han — men han ska’ nog ta sig ut
i världen ändå — det känner jag.»
Gustaf och jag blefvo snart goda vänner,
vi vore lika gamla och kommo väl öfver ens.
Men jag märkte snart att han kunde mycket
mer än jag ännu hunnit med. Han tycktes ha
ett verkligt läshufvud, och det var just hvad
jag saknade. Nå, stor sak i det — resonnerade
jag — icke är det så nödvändigt att alla studera
heller.
Nu var det så väl, att jag, liksom Gustaf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
