Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Lennbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så byggdes här snöfästningar, hvilka stormades
af Gustaf Adolfs finska bussar under
Stålhandskes eller Horns anförande, och var det
sommar så lektes här »Kalabaliken i Bender»,
där Kung Karl stod i rök och dam. Att vi och
våra pojklekar blefvo observerade af i huset
boende och äfven af folk från gatan är säkert
och det kände vi oss smickrade af, det är klart.
Bland andra, som allt emellanåt
bevärdigade oss med sin uppmärksamhet, var äfven
en lång, mager, skranglig gubbe, som tycktes
vara omkring sextio år. Han hade långt,
gråsprängdt hår, ansiktet var härjadt men dragen
vittnade om en förgången skönhet. Ögonen,
bruna, irrade oroligt kring och läpparne logo
ständigt och öppnade sig allt som oftast till ett
nervöst och innehållslöst skratt. Han bar vinter
och sommar en gammal nött och tunn paletå
och på hufvudet hade han en nött »storm»,
som skiftade i rödt. Vi pojkar sågo honom
nästan dagligen, vi visste att han bodde i
Schönborgska huset i ett litet gårdsrum till vänster,
att han titulerades kunglig sektern, men att
han på ryggen och af södermalmsbor vanligen
kallades »den tokige poeten». Hans borgerliga
namn var emellertid Lars Lennbom.
Fullständigt beröfvad sitt förstånd var han icke, men
nog var han något fnåskig och därtill så
besynnerlig att han väckte uppmärksamhet och
kom gatpojkarne att grina. Att han skref vers
stack han icke under stolen med och i sitt sinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
