Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vicomte de Soto Maior
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Soto Maiors handskar och halsduk eller hvad
slag blomma han den dagen bar i knapphålet.
I »torget», Arsenalsgatan och Gustaf Adolfs
torg syntes Portugals sändebud oftast vid
vaktparadstiden, hvarefter han vid sextiden
uppenbarade sig på Hasselbacken, där han
sommartiden vanligen intog sin middag. Därefter gjorde
han sin rond genom manègen och det då
nyanlagda Tivoli och Victoriasalen. Om vintrarna
var Soto Maior en ifrig teaterbesökare, och i
entreakterna vändes allas blickar mot den lille
portugisen med hans blixtrande diamanter och
gyllne armband om de smala handlederna, —
ja, så vida han icke flydde från sina
beundrarinnor i salongen upp på scenen för att själf
beundra konstens unga prestinnor eller nedlägga
sitt offer för någon skön ballerinas fötter. Soto
Maior var nämligen, trots sina år, en varm
beundrare af könet, en riktig Don Juan, men
mycket ridderligare än sin namne och jag har
aldrig hört att någon Elvira gråtit för hans
skull.
En gång hände det honom dock en malheur.
Det var »Figaros bröllop» som gafs på operan,
publiken var fulltalig och konungen och hofvet
befann sig i kongl. logen, det var nämligen en
abonnementsdag. I andra akten skyndade Soto
Maior sig upp på scenen, i förbigående tagande
med sig en bukett, som vaktmästaren bevarat
åt honom i korridoren. Den skulle utgöra en
hyllningsgärd åt en viss af de uppträdande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
