Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Ledstjernan till Betlehem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordet verldsallt hafva uppstått, till och med upptäckandet af
solens afstånd, som princlpielt ej vore otänkbart, skulle för
hela universum hafva erbjudit knapt tre tiondedelen af den utsträckning,
som blott sojsystemet faktiskt innehar – så långt
det för närvarande är bekant.
På så obetydlig ståndpunkt, med så inskränkt synkrets
skuUe menniskan hafva huserat desto skrytsammare på jorden.
När vi i vår tid veta, att otaliga kroppar, sådana som vår jord,
uppfylla verldsrymden, så måste vi på samnia gång lemna den
tron, att vi äro de enda förnuftiga varelserna i skapelsen. Men
äro vi icke det mera, så äro vi icke heller längre gudarnes
ende älsklingar, vi måste dela deras kärlek med millioner,
billioner, trillioner. Som vi veta, betyder dela att dividera och
af det, som divideras med trillioner o. s. v. kan väl icke blifva
mycket på hvar. Vi äro derför helt och hållet hänvisade till oss
sjelfva och det franska ordspråket: »Aide toi et Dieu t’aidera»
vore ju en meningslös tavtologi om det åsyftade något annat
än: »Hjelp dig sjelf och dermed bastå».
Detta, ärade läsare, är stjernornas andliga inflytande på
menniskorna; dessa äro de trådar, som från himmelen spinnas
till jorden, det är den Jakobsstege, på hvilka Bibelns änglar,
kallade intelligenser, stiga upp och ned.
Man invände ej: »Det skulle vi hafva lärt oss äfven utan
stjernor!» Menskligheten lär med svårighet, hon uppfattar långsamt,
och när hon har ögonen ständigt riktade endast mot
jorden, så snafvar hon vid hvarje steg öfver daggmaskar. Den
stora, verldsomfattande blicken är det, som påskyndar och bevingar
hennes steg, och derför är det oss, byinvånare i verldsalltet,
angeläget att erfara, hvad som timar utanför oss; vi
önska lära känna rörelserna på solens yta, vi forska efter
Merkurius’ massa, efter atmosferen och bergen på Venus, vi
beundra månens oräkneliga kratrar, vi iakttaga snöregionernas
växande och försvinnande på Mars, vi skaka på hufvudet öfver
asteroidernas oändliga kedja, vi afundas Jupiter hans flertal
månar och Saturnus hans praktfulla ringar, vi undersöka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
