Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRÄLDRAHEMMET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fanns i grannskapet, i förbifarten ett glåpord eller en
spark, då vi gingo in till pappa Östberg i det mindre
behagliga ärendet att draga ut en tand. Visserligen
erhöllo vi för hjältemodet att underkasta oss operationen
av vår moder i belöning en tolvskilling gången.
Summan var dock ej stor nog för att bibringa oss det
jämnmod och goda lynne, som fordras för att en pojke skall
visa sig nådig mot en än så trevlig flicka.
Vintertid syntes mycket ofta i Observatoriebacken
grupper av konungens i Stockholm garnisonerade
livtrupp, de Norska jägarna, idkande skidåkning. Denna
för oss okända vintersport intresserade naturligtvis
mycket oss pojkar, och då vi snart blevo goda vänner
med de glada och vänliga "Norske gutterne", erbjödo
sig dessa att lära oss skidåkning. Förslaget stötte dock
på ett oövervinneligt hinder, då vår fader ställde sig
fullständigt oförstående däremot och tyckte, att när vi
hade kälkar, behövde han ej köpa oss skidor.
I en annan vinteridrott fingo vi snart en mycket fin
lärare. Skridskoåkning kunde då ej idkas så flitigt
som nu, då stadens styresmän, föreningen för ungdomens
fria lekar, direktionen för Stadion och andra visa
det förståndet att årligen åt barnen anordna goda
skridskobanor. På vår tid fick man åka skridsko om Herren
gav barvinter, och detta inträffade ej så särdeles ofta.
Men i mitten av 50-talet skedde detta två år å rad. Vår
moder tog oss då med sig till Brunnsviken, där vi på
isen utanför Stallmästaregården började våra övningar.
En vacker dag uppenbarade sig därute hertigen av
Östergötland, som, sedan han en stund skrattande åsett
våra rovor och kullerbyttor, erbjöd vår moder att taga
hand om de unga telningarnas utbildning i den ädla
skridskoidrotten. Naturligtvis hade vi den respekt för
vår höge lärare, att vi gjorde vårt bästa, och under den
vänliga men allvarliga ledningen uppnådde vi snart en
färdighet, som tillät oss att självständigt sväva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
