Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRÄLDRAHEMMET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna matordning följdes under åratal nästan utan
annan förändring, än att lika enkla rätter, såsom
stuvning på soppkött med saltgurkor, korvkaka, bräckkorv
eller fläskkorv någon gång insattes.
På morgonen före skolan fingo vi slätvälling eller
havrevälling, kokt så tjock, att skeden nästan kunde stå
i den, och på kvällen mjölk med ibetat grovt rågbröd
eller ölost — varm mjölk med svagdricka — och en kaka
hårt rågbröd, tjock som hästbröd, med smör så salt, att
det var starkt bemängt med hela saltkristaller. Hade
uppförandet under veckan varit gott, fingo vi därtill på
söndagsmorgonen en liten kopp kaffe och ett halvt
franskt bröd. Choklad, färskt smör, vetebröd, kakor och
andra nutida barns läckerheter sågo vi aldrig till.
Allt vad vi fingo var av utmärkt beskaffenhet och
vällagat. Uppköpen till hushållet skedde alltid i klump,
icke genom småhandel hos slaktare och matvaruaffärer
i staden. På hösten kom ifrån Norrland en stor tunna
salt smör, som användes hela vintern. Från samma
landsände anlände en halv tunna salt lax och längre
fram på vintern några renstekar och ett parti frusen
fågel. Sedan kölden inträtt i november, uppköpte vår mor
på Hötorget ett halvt oxkreatur eller något mera, som
dels nedsaltades, dels som fruset hölls hela vintern.
Läckerheterna för bordet kommo från Skåne, där vår far
hade en särdeles god vän, prosten Berlin i Balkåkra,
som uppsände en fjärding färskt smör, varav vi pojkar
fingo njuta endast på söndagen, ett par tunnor äpplen,
vanligen Gravensteiner, samt färska valnötter.
En avskyvärd läckerhet kom, så länge vår far var
växeldeputerad i Riksbanken, på höstarna från huset
Rothschild i London, en knippa fasaner. Dessa
framkommo, enligt den uppfattning vi pojkar hade, alltid
ruttna, men i de finsmakares tycke, som inbjödos att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
