Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
— För omkring en månad sedan mottog jag det
här brevet, och för omkring fjorton dagar sedan
besvarade jag det, ty jag tyckte, att det var en rätt
ömtålig sak, som fordrade snar uppmärksamhet från
min sida. Det är från, min släkting, mr Collins, som
när jag är död, kan köra ut er alla från det här huset,
så snart han behagar.
— Kära du, utropade hans hustru, jag kan inte
tåla att höra den där saken nämnas. Var snäll och
tala inte om den där förhatliga mannen! Jag tycker
verkligen, att det är det hårdaste, man kan tänka sig,
att din egendom skall som fideikommiss gå ifrån
dina egna barn, och om jag hade varit i ditt ställe,
skulle jag för länge sedan ha försökt göra något åt
saken.
Jane och Elisabet sökte förklara för henne naturen
av ett fideikommiss: De hade ofta försökt det förut,
men det var ett ämne, med avseende på vilket mrs
Bennet var alldeles oresonlig, och hon fortfor att
bittert fara ut mot det grymma i att låta en
egendom gå ifrån en familj med fem döttrar till förmån
för en man, som ingen brydde sig det ringaste om.
— Det är verkligen en högst orättfärdig sak, sade
mr Bennet, och ingenting kan fritaga mr Collins från
skuld, då han blir arvinge till Longbourn. Men om
du vill lyssna till hans brev, så kanske du kan
stämmas till litet större mildhet av det sätt, varpå han
uttrycker sig.
— Nej, det är jag säker om att jag inte kan. Och
jag tycker, att det var ganska oförsynt och ett stort
hyckleri av honom att över huvud skriva till dig. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
