Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
och att hon, fastän hon är hans beskyddarinna, är
en högmodig, inbilsk kvinna.
— Jag tror att hon är båda delarna i hög grad,
svarade Wickham, jag har inte sett henne på många
år, men jag kommer mycket väl ihåg, att jag aldrig
tyckte om henne och att hennes sätt var befallande
och övermodigt. Hon har rykte om sig att vara
utomordentligt klok och intelligent, men jag tror
nästan, att en del av hennes själsgåvor tillskrivas
henne på grund av hennes rang och förmögenhet,
en del på grund av hennes myndiga sätt och
återstoden på grund av stoltheten hos hennes systerson,
som vill, att alla, som stå i släktskapsförhållande till
honom, skola vara ovanligt intelligenta.
Elisabet medgav, att han hade givit en mycket
antaglig förklaring av förhållandet, och de fortsatte
att språka under ömsesidig belåtenhet, tills supén
gjorde slut på kortspelet och gav de andra damerna
deras beskärda del av mr Wickhams uppmärksamhet.
Ingen verklig konversation kunde äga rum på grund
av sorlet bland gästerna, men hans sätt fann behag
hos alla. Vad helst han sade, sade han, och vad
helst han gjorde, gjorde han på ett behagligt sätt.
Elisabet gick därifrån med huvudet fullt av honom.
Hon kunde under hemvägen icke tänka på något
annat än mr Wickham och vad han hade berättat
för henne, men det blev icke tid för henne att ens
nämna hans namn, ty varken mr Collins eller Lydia
voro tysta ett ögonblick. Lydia pratade oupphörligt
om lottospel, om de spelmarker hon hade vunnit,
och dem hon förlorat; och mr Collins beskrev mr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
