Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii6
hon kunde ha älskat honom som nu, då det var slut
med allt hopp.
Men tanken på henne själv, ehuru den ville tränga
sig på henne, kunde icke helt upptaga henne.
Lydia, den förödmjukelse, det lidande, hon vållade
dem alla, undanträngde snart hos henne varje
personligt bekymmer; hon betäckte ansiktet med sin
näsduk och hängav sig helt och hållet åt sin sorg,
och efter flera minuters tystnad väcktes hon till
medvetande om situationen av mr Darcys stämma.
På ett sätt, som vittnade om medkänsla, men på
samma gång lät tvunget, sade denne: — Jag är
rädd för att ni länge önskat, att jag skulle avlägsna
mig, och jag har ingenting annat att anföra som
ursäkt för att jag stannar än niitt verkliga, fastän
gagnlösa deltagande. Gud give, att å min sida
något kunde göras eller sägas, som kunde skänka
er tröst i en sådan smärta! Men jag vill inte plåga
er med fruktlösa önskningar, med vilka jag kan
synas göra mig förtjänt av er tacksamhet. Jag är
rädd för att denna olycksaliga affär skall hindra min
syster från att få det nöjet att se er på Pemberley
i dag.
— Ja. Var så snäll och framför vår ursäkt till
miss Darcy. Säg, att angelägna göromål göra, att
vi genast måste bege oss hem. Dölj den sorgliga
sanningen så länge som möjligt — jag vet, att det
inte kan bli länge.
Han försäkrade henne oförbehållsamt om sin
tystlåtenhet, uttryckte ånyo sitt. djupa deltagande i
i hennes smärta, önskade en lyckligare utgång av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
