Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’118
Alltsedan hon läste Janes andra brev, hade hon icke
ett ögonblick hoppats, att det var Wickhams avsikt
att gifta sig med Lydia. Ingen annan än Jane,
trodde hon, kunde smickra sig med en sådan
förhoppning. Förvåning var nu vad hon minst av allt
kände. Under det att intrycket av det första brevet
fyllde hennes själ, var hon idel förvåning över att
Wickham ämnade gifta sig med en flicka, som han
omöjligen kunde taga för pengarnas skull, och hur
Lydia någonsin kunde ha intagit honom hade synts
henne obegripligt. Men nu föreföll det henne alltför
naturligt. För en sådan förbindelse som denna voro
nog hennes behag tillräckliga, och ehuru hon icke
trodde, att Lydia med vett och vilja gick in på en
rymning utan tanke på giftermål, hade hon icke
svårt för att tro, att varken hennes dygd eller hennes
förstånd skulle bevara henne för att bli ett lättvunnet
byte.
Medan regementet var i Hertfordshire, hade hon
aldrig märkt, att Lydia hade någon svaghet för
Wickham, men hon var övertygad om att Lydia
endast hade behövt uppmuntran för att fästa sig
vid vem som helst. Än hade en officer, än en annan,
varit hennes gunstling, allt eftersom de på grund
av sina bevis på uppmärksamhet stego i hennes
aktning. Hennes tycken hade ständigt varit
växlande, men aldrig utan ett föremål. Hur bittert
kände icke nu Elisabet de beklagliga följderna av
försummelse och missriktad svaghet gent emot en
sådan flicka!
Hon längtade nu otåligt att få komma hem, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
