Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’143
— Vad för slag, kommer han hem, och utan
stackars Lydia? utropade hon. Säkert kommer han
inte att lämna London, förrän han fått reda på dem.
Vem ska slåss med Wickham och förmå honom att
gifta sig med henne, om han beger sig av?
Som mrs Gardiner började längta hem, beslöts
det, att hon och hennes barn skulle resa till London
på samma gång som mr Bennet kom därifrån. Den
vagn, med vilken de tillryggalade det första
skjutshållet på sin färd, förde därför tillbaka husbonden
till Longbourn.
Mrs Gardiner var vid sin avresa lika villrådig, vad
hon skulle tänka om Elisabet och hennes vän i
Derbyshire, som hon varit alltsedan sitt besök där.
Hennes systerdotter hade aldrig av sig själv nämnt
hans namn, och den svaga förhoppning, som mrs
Gardiner hyst, att ett brev från honom skulle
inträffa, hade svikits. Elisabet hade icke sedan sin
återkomst fått något sådant, som kunde vara avsänt
från Pemberley.
Det olyckliga tillstånd, vari familjen för närvarande
befann sig, gjorde varje annan ursäkt för hennes
nedstämdhet onödig; ingen slutsats kunde därför med
fog dragas därav, ehuru Elisabet, som nu ganska
väl förstod sina egna känslor, mycket väl insåg, att,
om hon icke hade vetat någonting om Darcy, så
kunde hon med något större jämnmod ha burit
fruktan för Lydias vanära. Hon trodde, att det
kunde ha besparat henne en sömnlös natt av två.
När mr Bennet hom hem, såg han lika lugn och
filosofisk ut som vanligt. Han sade lika litet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
