Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’167
folket häromkring, att jag gift mig i dag? Jag var
rädd för att de kanske inte visste det; på vägen
åkte vi om William Goulding i hans schäs, och som
jag var besluten, att han skulle få veta om det,
fällde jag ner vagnsfönstret åt hans sida, tog av mig
handsken och lät handen vila på fönsterramen, så
att han kunde se ringen, och sedan nickade jag och
skrattade hejdlöst.
Elisabet kunde icke stå ut längre. Hon steg upp,
skyndade ut ur rummet och kom ej tillbaka, förrän
hon hörde de andra passera genom hallen till
matsalen. Hon slöt sig då till dem tillräckligt snart för
att se Lydia, angelägen som hon var att visa sin
värdighet, gå fram till sin mors högra sida, och höra
henne säga till sin äldsta syster:—Hör du, Jane, jag
intar nu din plats, och du måste hålla dig bakom
mig, ty jag är en gift kvinna.
Det var icke antagligt, att tiden skulle giva Lydia
den försynthet, från vilken hon varit så fullständigt
fri, att börja med. Hennes otvungenhet och
gladlynthet växte. Hon längtade efter att få träffa
mrs Philips, familjen Lucas och alla deras övriga
grannar och att få höra sig kallas »mrs Wickham»
av var och en av dem, och under tiden gick hon
efter middagen och visade sin ring för mrs Hill och
de två husjungfrurna och skröt för dem över att
vara gift.
— Nå, mamma, sade hon, sedan de alla återvänt till
frukostrummet, hur tycker du om min man? Är
han inte förtjusande? Jag är säker på att alla mina
systrar måste avundas mig. Jag bara hoppas, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
