Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’169
välkomna för alla: att undvika en familjekrets var
till och med mera önskvärt för sådana, som voro
tänkande, än för sådana, som icke voro det.
Wickhams kärlek till Lydia var just vad Elisabet
hade väntat sig — icke att jämföra med Lydias till
honom. Hon hade knappast behövt göra den
iakttagelse, hon nu gjorde, för att på grund av själva
sakförhållandet bli övertygad, att hennes starka
kärlek, snarare än hans, varit anledningen till deras
rymning, och hon skulle ha undrat, varför han, utan
att vara våldsamt betagen i henne, över huvud ville
rymma med henne, om hon icke hade varit förvissad
om att hans flykt nödvändiggjorts av hans
förtvivlade ekonomiska ställning, och om detta var fallet,
var han icke en sådan ung man, som förkastade
tillfället att få en följeslagerska på färden.
Lydia var övermåttan förtjust i honom. I varje
ögonblick var han hennes älskade Wickham; ingen
kunde jämföras med honom. Han gjorde allting bäst
i hela världen, och hon var viss på att han den
första september skulle skjuta flera fåglar än någon
i landet.
En morgon kort efter deras ankomst, då hon satt
tillsammans med sina två äldre systrar, sade hon till
Elisabet:
— Lizzy, jag tror, att jag aldrig berättat för dig
om mitt bröllop. Du var inte närvarande då jag
talade om allt för mamma och de andra. Är du
inte nyfiken att få veta, hur allt gick av stapeln?
— Nej, det är jag verkligen inte, svarade Elisabet,
jag tycker, att inte nog litet kan sägas om denna sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
